Och...vad fick vi se?
En mycket stor rottishane bunden på lina mellan två björkar.
Han slungade sig mot oss med käftarna öppna, mycket ilsken och skummig i hela munnen.
Jag sa: ;Nej, Fy en sådan best ville jag inte ha!
Vi hade vår son på tre år hemma och en dotter på 1 månad så det skulle bara inte fungera.
Uppfödaren sa att han skulle släppa lös hunden och jag trodde att hjärtat skulle stanna. Hunden rusade rakt mot oss men det visade sig att han var en helt annan hund när han var lös. Då var han hur snäll som helst.

Det blev i alla fall så att vi fick tikvalpen med oss hem.
Det visade sig att vara en mycket bra tik. Lätt att lära, vänlig och mycket barnkär. Våra barn och grannbarnen hanterade henne som en like och hunden uppskattade alla lekar.
Hon hjälpte till i ladugården med kalvarna och levde ett jämbördigt liv med oss.Efter en del påtryckningar och eftersom jag såg att hon var en hund att arbeta med så började jag fundera på att ta valpar på henne.
Var skulle jag hitta en bra hane??
På den här tiden fanns endast 15 - 20 rottisar i hela Sverige.
Det fanns ingen rottweilerförening, inga regler för höftleds eller armbågsröntgen.
Det som gällde var ett eget sunt förnuft och att Lyssna, Lyssna till de äldre som man har förtroende för.
Som uppfödare har man ett mycket stort ansvar för de valpar man får fram.
Jag har alltid strävat efter att få fram sunda, vänliga hundar med intakta rasspecifika egenskaper.
För mig är det viktigt att en Rottweiler förblir en Rottweiler.
Sedan kan man aldrig lämna garantier på att det blir som man tänkt men jag kan göra så gott jag förmår och då kan jag se mina valpköpare i ögonen.
Sedan är det valpköparens ansvar att Lyssna och göra så gott de förmår Jag vill att alla mina valpköpare ska veta vad en Rottweiler är för hund.
Man har ingen glädje av en vacker hund som inte är frisk och sund. Båda delarna ska följas åt.
Jag är tacksam för en bra kontakt med mina valpköpare, jag hoppas alltid att de ska höra av sig och fråga eller berätta.
En vän värd att älska.
Det är Rottisen!